Musiksläpp! Prisma & Small Hours

Idag är det äntligen dags att släppa lös dessa på nätet! Min skiva Prisma har mer eller mindre vart klar i ett år redan, och likaså spåret Small Hours som var förra sommarens stora projekt. Jag hade för mycket annat för mig då för att ha tid och släppa dem men nu så äntligen har jag satt mig ner, lagt dem i ordning, gjort om en låt helt och hållet, designat omslag och sett till att allt är top notch!

Det är två släpp, en kort platta (ca 30 min) vid namn Prisma och så ett släpp med ett enda spår, Small Hours som i sig är över 15 min lång. Jag kände att jag ville släppa dem separat för att Small Hours verkligen kan stå på egna ben. Jag hoppas att ni tar er tid att ladda ner och lyssna på de här låtarna. Det betyder jättemycket för mig!

Fortsätt till den lilla mini-webbsidan jag gjort för att ladda ner!

Här nedan kan ni lyssna på två av spåren, Spectra från Prisma och så Small Hours.

Spectra by ossianboren

Small Hours by ossianboren

Uppdatering

Är verkligen ledsen att det inte blir så mycket blogginlägg så ofta nu, kan skylla på att det dels inte händer så mycket att skriva om, huvudet känns liksom tomt och oinspirerat — på ett bra sätt! — samtidigt som jag har tillräckligt mycket för mig för att kunna squeeza ur mig något som nu. Jag har väl egentligen för mycket att skriva om för att jag skall börja orka fördela allt i små mysiga inlägg, och detta tankesätt går nog att fördela på hela mitt liv just nu. Lite rörigt, så jag har pausat hela existensen och använder min tid och energi på irrelevanta saker — så som det skall vara på sommarlov tycker jag.

Nog om det, och jag lovar att det faktiskt kommer häftiga grejer här på bloggen, med bland annat två st mindre digitala skivsläpp (gratis såklart) att värma öronen (och ögonen) med.

Har fått ett återfall vad gäller min kärlek till musikalfilmer. Inte vilka som helst tydligen, utan de klassiska Technicolor-musikalerna typ Sound of Music med några undantag såklart som Woody Allens Everyone Says I Love U och Lars Von Triers Dancer In The Dark, men jag tycker de filmerna osar samma anda som de gamla klassikerna. Jag gillar INTE Moulin Rouge. Följande är ett tips till någon musikalmakare. Gör hela Guillemots platta Through the Windowpane till en musikalfilm som tar oss genom Brasilien på ett litet tåg, med inslag av krig, kärlek, svek, humor och allt det där sköna. Alla låtar är som klippta och skurna för en film och har konstigt nog en slags sammanlänkad historia med en fantastisk final i Sao Paolo. Seriöst! Gör den! Och för er som inte hört plattan ens, här kommer ett smakprov!